Franciskanbroder Charles Talley i kapellet i klosterkällaren på Kökar.  

Lördagen den 21 februari 2026

Lördagen den 21 februari 2026 samlades sju KSO medlemmar i Sjömansgården i Hargshamn för en dag med fokus på Franciskusminnet på Kökar i Ålands skärgård.

Efter morgonfikat som förstärktes med överblivna lussekatter från Folkets Hus följde en vandring till småbåtshamnen, badplatsen och en sväng ut på isen. Det ovanligt låga vattenståndet i Hargshamn fick för en tid sedan även ett eget inslag i Rapports kvällssändning. Dagen fortsatte med ett videomöte med ordförande Olof Widén i Föreningen "Franciskus på Kökar" och hans hustru Maria Widén. Hon är pilgrimspräst och leder vandringar på Åland och Kökar. Sannolikt har det funnits franciskanmunkar på den lilla ön Hamnö, som är en del av Kökar, sedan 1300-talet. Först säsongsvis och sedan i det kloster som idag finns kvar som ruiner. Klostret omnämns första gången 1472 och dess latinska namn var Conuento Tiokkakarlensis. Det fanns inget annat kloster på Åland. Man tror att anledningen till att munkarna sökte sig till Hamnö var platsens betydelse som skyddad hamn under medeltiden och att det där tidigt byggdes ett kapell för sjöfarare. Tillgången på säl och fisk var god och många människor samlades på platsen säsongsvis för att fiska. Klostret stängdes under Gustav Vasas regeringstid. 1982 påbörjades utgrävningar på platsen runt den nuvarande kyrkan som är från 1784. I klostrets källare finns idag ett Franciskuskapell. Vi fick också veta att Franciskusfesten på Kökar arrangeras den första helgen i juli sedan 1979. Föreningen "Franciskus på Kökar" bildades 2008 för att förvalta den ekumeniska Franciskusfesten,  ordna pilgrimsvandringar och tysta retreater.

Vi avslutade dagen med katolsk Rosenkransbön med korta texter av den helige Franciskus.

MonicaS

Den 24 oktober 2020 hade vi ett medlemsmöte i Sjömansgården i Hargshamn. Det kom en härlig blandning av medlemmar, där vandring, kunskapsfördjupning & andlighet var det som förenade oss. Jag var nyfiken på vart denna kväll skulle leda oss och kände mig välkommen trots min stora okunnighet om S:t Olav. Min nyfikenhet stillades och min okunnighet blev lite mindre efter denna lördag då Monica Söderlund hade ett föredrag om S:t Olav. Hans liv från kringresande ung viking i Europa, till hans kristnande och att han blev kung av Norge och började kristnandet av landet. Hans martyrdöd gjorde honom sedan till Nordens främsta helgon under medeltiden. Mitt intresse för medeltidens historia växte av Monicas förmåga att visualisera den. Vi avslutade föredraget med att dela tankar med varandra. Vi åt sedan en mysig måltid tillsammans med soppa och hembakt kaffebröd. Jag fick tillfälle att lära känna de andra i föreningen lite mer. Vi pratade om Sjömansgården, där en liten grupp samlades redan 2018 och hade studiecirklar och andakter. Medlemmarna i denna lilla grupp fick kännedom om att Svenska kyrkan inte skulle behålla Sjömansgården och att dessutom skulle EU-projektet, S:t Olav Waterway, avslutas. Då föddes tanken att bilda en förening som skulle arbeta för verksamhet längs Vikingaleden med vandringar och fördjupning. Det var framför den vackra altartavlan, se bild ovan, som föreningen tog form i samtal och bön. (Altartavlan finns idag i Birgittagården i Harg.) 

Jag åkte från Hargshamn efter denna kväll med en go känsla i kroppen; med dessa människor mår jag bra. 
 SusannaL

Den 26 september 2020 hade vi en vandring av den första etappen på Vikingaleden, som är en del av S:t Olav Waterway. Vi gick från Grisslehamn till Trästabron under ledning av vandringsledarna Johan Wihlborg och Sven Söderman. Det visade sig vara en vandring i lätt terräng, större delen gick längs grusvägar, dryga 8 km i vacker natur. Till höger kunde vi se Väddö kanal som glimrade fram stundtals. Det hade regnat på morgonen och dofterna var fyllda av den dova vätan. Jag upplevde ett stort lugn och en stillhet infann sig hos mig. På eftermiddagen samlades vi vid Singö kyrka där Jungfru Maria fick stå i centrum. Vi hade en tipsrunda om Maria och vandrade då på kyrkogården och besökte även den gamla skolträdgården. I samband med frågorna berättade Monica Söderlund om Jungfru Marias liv. Efter inmundigande av medhavd matsäck och samkväm samlades vi i kyrkan, där Monica redovisade svaren på frågorna. Sven Söderman och Monica berättade sedan om kyrkan och dess utsmyckningar. Kyrkan som är från mitten av 1700-talet är en rödtimrad korskyrka. Det är en vacker kyrka på en vacker plats. Jag uppmärksammade att dopfunten är av marmor som brutits på Singö. Altarskåpet är väldigt imponerande, så fantastiskt och detaljrikt. Det tillverkades i Lübeck på 1490-talet och var en gåva från grannsocknen Harg. Detta skåp består av fem scener med snidade träfigurer föreställande bebådelsen, Kristi födelse, omskärelsen, konungarnas tillbedjan och Marias insomnande som utgör altarskåpets centrum. Monica och Sven tolkade varje scen åt oss och min förståelse djupnade. Vi avslutade sedan dagen med att läsa Mariavesper tillsammans.

SusannaL

Den 22 augusti 2020 hade föreningen en träff i Österbybruk och vi kunde under ledning av Sabine Sampels beundra porträtt av krokodiler, elefanter och andra djur i naturlig storlek utförda av konstnären Stina Folkebrant. Utställningen, vid namn Animal Stories, var inrymd i den före detta industrilokalen Ånghammaren. Det är närapå med fotografisk precision som konstnären har skapat sina alster: målningar utförda i svart akrylfärg på väldiga väggdukar. Vi ägnade en god stund åt att betrakta de fantasieggande djurteckningarna. Därnäst bjöd brukets vallonsmedja, med anor från 1600-talet, på en inblick i förflutna tiders arbetsmiljö och intressanta fakta kring smedernas livsvillkor. Denna smedja kan stoltsera med att vara välbevarad och som sådan antagligen unik, kanhända den enda i sitt slag. Verksamheten i smedjan måste hållas i gång dygnet runt. Smederna tjänstgjorde därför i skift, med inte alltför många timmar till mat och sömn. Smedjans lilla sovsal, med ett fåtal halmfyllda hårda träbritsar, finns ännu bevarad. Efter en picknick i gröngräset fortsatte vi vår vandring till herrgårdens orangeri, där vi koncentrerade oss på att botanisera bland diverse örtodlingar och njöt av sensommarens blomsterprakt. För egen del avslutade jag denna varma augustidag med en simtur i Stordammens underbart klara vatten, där en lättillgänglig badplats finns anordnad i anslutning till campingplatsen.

KarinG

Den 29 juli 2020 anordnade vår förening en Olavsdag i Grisslehamn för att uppmärksamma helgonet S:t Olav.  Efter en trevlig inledning med gemensam frukost på Hotell Havsbaden i Grisslehamn, samlade vandringsledare Sven Söderman och Johan Wihlborg ihop oss för en gemensam vandring upp till Skatudden vid Ålands hav. Här blåser allt som oftast en kylig pålandsvind från Bottenhavet, men även om vi fick massor av frisk luft, behövde vi denna ljumma sommardag dock inte frysa. Per Gren berättade om Grisslehamns historia. Monica Söderlund höll därefter ett kort anförande om helgonet S:t Olav. Någonstans i en bergskreva skulle det finnas en ros, planterad av en ung sjömansänka till minne av maken som fått sin grav i vågorna. Den stod emellertid inte att finna under detta korta besök, men militärbunkers från andra världskriget finns här och var utspridda i detta dramatiska och spännande klipplandskap. Vi var ganska många i sällskapet och dagen till ära hade vi också med oss arkeolog Elise Hovanta. När vi väl vandrat tillbaka och befann oss i Grisslehamns kapell, höll hon ett mycket intressant föredrag, Hon har ägnat sitt forskningsarbete åt att söka efter äldre tiders pilgrimsleder i Uppland och Gävleborg. I anslutning till lederna har hon även funnit korsfundament och ö-namn som visar var pilgrimerna rastade. Själv avslutade jag sedan denna härliga sommardag med att följa Skatuddsvägen ett stycke tillbaka och ta ett dopp i havet från en badstege ute vid klipporna. 

KarinG